Carmina Burana

(Svensk översättning av Claes Wirsén)

I: FORTUNA IMPERATRIX MUNDI (FORTUNA, VÄRLDENS HÄRSKARINNA)
1. O Fortuna (Choro) O Fortuna, velut luna statu variabilis, semper crescis aut decrescis; vita detestabilis nunc obdurat et tunc curat ludo mentis aciem; Egestatem, potestatem dissolvit ut glaciem. Sors immanis et inanis, rota tu volubilis, status malus, vana salus semper dissolubilis, obumbrata et velata mihi quoque niteris; nunc per ludum dorsum nudum fero tui sceleris. Sors salutis et virtutis mihi nunc contraria, est affectus et defectus semper in angaria. Hac in hora sine mora corde pulsum tangite; quod per sortem sternit fortem, mecum omnes plangite!	O Fortuna, liksom månen med dess växlande faser växer du eller avtar du ständigt; livet, det avskyvärda håller mig kvar och skärper min blick i sin hårda skola, fattigdom och rikedom upplöser det som vore de is. Ohyggliga och fåfängliga öde, du obönhörligt välvande lyckohjul, du som är obeständigheten, den ombytliga lyckan, som alltid upplöser sig i intet, höljd i skugga och beslöjad styr du också mitt levnadslopp; nu har jag inte ens kläder att skyla mig med på grund av din ondskas spel. När lycka och välstånd är utom räckhåll, finns blott plåga och elände i denna jämmerdal. Stämmen nu alla upp klagosånger och begråten med mig det oblidkeliga ödet, som slår ned även den starke!
2. Fortune plango vulnerat (Choro) Fortune plango vulnerat stillantibus ocellis, quod sua michi munera subtrahit rebellis. Verum est, quod legitur, fronte capillata, sed plerumque sequitur Occasio calvata. In Fortune solio sederam elatus, prosperitatis vario flore coronatus; quicquid enim florui felix et beatus, nunc a summo corrui gloria privatus. Fortune rota volvitur: descendo minoratus; alter in altum tollitur; nimis exaltatus rex sedet in vertice caveat ruinam! nam sub axe legimus Hecubam reginam.	Jag begråter det motspänstiga ödets slag, och tårar droppar från mina ögon, emedan det tagit ifrån mig sina omsorger. Det är sant, som man läser: man försöker gripa tillfällets gudinna i pannluggen, men för det mesta undkommer hon, fast på bekostnad av sitt hår. På Fortunas tron satt jag upphöjd, krönt med framgångens brokiga blomsterkrans; fastän jag stod på höjden, framgångsrik och lycklig, har jag nu störtat från lyckans tinnar, berövad makt och ära. Fortunas hjul går runt: jag stiger ned förringad; en annan lyfts mot höjden; alltför övermodig sitter konungen på den högsta punkten, må han akta sig för fall! Ty vi läser om drottning Hekuba under lyckohjulets axel.
II: PRIMO VERE (OM VÅREN)
3. Veris leta facies (Coro piccolo) Veris leta facies mundo propinatur, hiemalis acies victa iam fugatur, in vestitu vario Flora principatur, nemorum dulcisono que cantu celebratur. Flore fusus gremio Phebus novo more risum dat, hac vario iam stipate flore. Zephyrus nectareo spirans in odore. Certatim pro bravio curramus in amore. Cytharizat cantico dulcis Philomena, flore rident vario prata iam serena, salit cetus avium silve per amena, chorus promit virgin iam gaudia millena.	Vårens glada anlete strålar emot jorden, vinterns kyla jagas nu besegrad på flykt. I brokig klädnad härskar Flora, hon som firas med ljuvt klingande sång från lunderna. I floras famn ler Febus åter, och hans leende fylls av blomsterprakt, Zephyrus sprider ljuvlig vällukt, där han går fram. Låt oss löpa i kapp om kärlekens högsta belöning! Den älskliga Philomena stämmer in med sina drillar, i brokig blomesterprakt ler de ljusa änglarna, fåglarnas skara flyger glatt genom skogens ljuvliga nejder och flickornas kör uppstämmer tusenfaldiga glädjesånger.
4. Omnia sol temperat (Solo per Baritone) Omnia sol temperat purus et subtilis, novo mundo reserat faciem Aprilis, ad amorem properat animus herilis et iocundis imperat deus puerilis. Rerum tanta novitas in solemni vere et veris auctoritas jubet nos gaudere; vias prebet solitas, et in tuo vere fides est et probitas tuum retinere. Ama me fideliter, fidem meam noto: de corde totaliter et ex mente tota sum presentialiter absens in remota, quisquis amat taliter, volvitur in rota.	Solen, den rena och höga, råder över allt, för en pånyttfödd värld uppenbarar hon åter aprils anlete, till kärleken skyndar det unga sinnet, och Amor, gosseguden, befaller över alla nöjen. Alltings pånyttfödelse i vårens festliga tid och vårens egen makt bjuder oss att glädjas. Den visar oss på de välkända vägarna, och i din ungdoms vår är det rätt och billigt att du tar vara på din beskärda del. Älska mig troget! mär min egen trohet: av hela mitt hjärta och hela min själ är jag nära dig, när du är fjärran; var och en som älskar så, vrids på ett pinohjul.
5. Ecce gratum (Choro) Ecce gratum et optatum Ver reducit gaudia, purpuratum floret pratum, Sol serenat omnia. Iamiam cedant tristia! Estas redit, nunc recedit Hyemis sevitia. Iam liquescit et decrescit grando, nix et cetera; bruma fugit, et iam sugit Ver Estatis ubera; illi mens est misera, qui nec vivit, nec lascivit sub Estatis dextera. Gloriantur et letantur in melle dulcedinis, qui conantur, ut utantur premio Cupidinis: simus jussu Cypridis gloriantes et letantes pares esse Paridis.	Se, den kära och efterlängtade våren kommer tillbaka med glädjen: i strålande färger blommar ängen, solen lyser över allt. Nu må sorgerna ge vika! Sommaren kommer tillbaka, nu viker vinterns stränga välde. Nu smälter och försvinner hagel, snö och allt, som hör vintern till; kölden flyr, nu diar våren sommarens bröst; den har ett armt sinne, som inte lever och inte är yr av kärlek när sommaren råder. De yvs och gläds i ljuvlighetens sötma, vilka strävar att få kärlekens belöning; må vi, när Venus befaller, yvas och glädjas att vi är Paris' likar!
III: UF DEM ANGER (PÅ ÄNGEN)
7. Floret silva (Choro) Floret silva nobilis floribus et foliis. (Liten kör) Ubi est antiquus meus amicus? Hinc equitavit, eia, quis me amabit? (Kör) Floret silva undique, nah min gesellen ist mir we. (Liten kör) Gruonet der walt allenthalben, wa ist min geselle alse lange? Der ist geriten hinnen, o wi, wer sol mich minnen?	Den höga skogen grönskar med blommor och blad. Var är min älskling från förr? - Han har ridit härifrån. Ack, vem skall nu älska mig? Skogen grönskar överallt. Jag längtar efter min älskling. Skogen grönskar överallt. Var är min älskling så länge? - Han har ridit härifrån. Ack, vem skall nu älska mig?
8. Chramer, gip die varwe mir (Soli e Coro) Chramer, gip die varwe mir, die min wengel roete, damit ich die jungen man an ir dank der minnenliebe noete. Seht mich an, jungen man! lat mich iu gevallen! Minnet, tugentliche man, minnecliche frouwen! minne tuot iu hoch gemout unde lat iuch in hohen eren schouwen Seht mich an jungen man! lat mich iu gevallen! Wol dir, werit, daz du bist also freudenriche! ich will dir sin undertan durch din liebe immer sicherliche. Seht mich an, jungen man! lat mich iu gevallen	Krämare, giv mig den färg som gör mina kinder röda så att de unga männen må se dem och fyllas av kärlek. Se på mig, unge män, må jag er behaga! Älsken, höviske unge män, älskliga kvinnor! Kärleken gör ert sinne glatt och upphöjer er till stor ära. Se på mig, unge män, må jag er behaga! Väl dig värld, att du är så rik på glädje! Jag vill vara dig underdånig, alltid nöjd och glad genom den kärlek du beskär. Se på mig, unge män, må jag er behaga!
9a. Reie (Choro) Swaz hie gat umbe, daz sint alles megede, die wellent an man allen disen sumer gan!	De som här går i ring är allesammans flickor som vill gå utan man hela sommaren lång.
9b. Chume, chum, geselle min (Small Chorus) Chume, chum, geselle min, ih enbite harte din, ih enbite harte din, chume, chum, geselle min. Suzer rosenvarwer munt, chum un mache mich gesunt chum un mache mich gesunt, suzer rosenvarwer munt,	Kom, kom min älskling, jag längtar efter dig, jag längtar efter dig, kom, kom min älskling. Söta, rosenröda mun, kom och gör mig frisk och sund, kom och gör mig frisk och sund, söta, rosenröda mun.
9c. Swaz hie gat umbe (Chorus) Swaz hie gat umbe, daz sint alles megede, die wellent an man allen disen sumer gan!	De som här går i ring är allesammans flickor som vill gå utan man hela sommaren lång.
10. Were diu werlt alle min (Choro) Were diu werlt alle min von deme mere unze an den Rin des wolt ih mih darben, daz diu chunegin von Engellant lege an minen armen.	Vore hela världen min, från havet ända till Rhen - jag skulle skänka bort alltsammans, att drottningen av England låge på min arm!
IV: IN TABERNA (PÅ KROGEN)
11. Estuans interius (Solo per Bariton) Estuans interius ira vehementi in amaritudine loquor mee menti: factus de materia, cinis elementi similis sum folio, de quo ludunt venti. Cum sit enim proprium viro sapienti supra petram ponere sedem fundamenti, stultus ego comparor fluvio labenti, sub eodem tramite nunquam permanenti. Feror ego veluti sine nauta navis, ut per vias aeris vaga fertur avis; non me tenent vincula, non me tenet clavis, quero mihi similes et adiungor pravis. Mihi cordis gravitas res videtur gravis; iocis est amabilis dulciorque favis; quicquid Venus imperat, labor est suavis, que nunquam in cordibus habitat ignavis. Via lata gradior more iuventutis inplicor et vitiis immemor virtutis, voluptatis avidus magis quam salutis, mortuus in anima curam gero cutis.	Vred och led en natt jag satt vaken på mitt läger arg på folkets usla prat, till mig själv jag säger: "Gjord av lös materia som för litet väger är jag likt ett vindrört löv: ingen ro det äger." Hur den vise stadig är skrifterna beskriva: ned kan ingen flod hans hus, byggt på klippan, riva, mig man ser på dåras vis liksom böljan driva, flodens våg, som aldrig kan sammastäds förbliva. Som ett skepp på havets våg utan styrman svänger, som på skyars höga stig flyktig fågel flänger, inga band mig binda fast, intet lås mig stänger, jag till mina likar går, mig med bovar mänger. Hjärtats allvar har jag intet sinne för, leken är värd att älska och ljuvare än honung; vad än Venus befaller är en lätt möda, hon, som aldrig bor i tröga hjärtan. På de ungas breda väg, vart den nu kan bära, går jag, snärjd i lastens garn, glömsk av dygd och ära, vällustnöjen älskar jag mer än nådens lära, död i anden blott jag kan köttets lust begära.
12. Cignus ustus cantat (Solo per Tenore e Coro) Olim lacus colueram, olim pulcher extiteram, dum cignus ego fueram. (Manskör) Miser, miser! modo niger et ustus fortiter! (Tenor) Girat, regirat garcifer; me rogus urit fortiter; propinat me nunc dapifer. (Manskör) Miser, miser! modo niger et ustus fortiter! (Tenor) Nunc in scutella iaceo, et volitare nequeo dentes frendentes video: (Manskör) Miser, miser! modo niger et ustus fortiter!	En gång var sjöarna mitt hem, en gång var jag vacker att skåda - när jag var svan. Stackare jag, nu är jag brunstekt och svårt bränd! Stekvändaren vrider fram och åter, elden bränner mig svårt, nu bär hovmästaren fram mig. Stackare jag, nu är jag brunstekt och svårt bränd! Nu ligger jag på ett fat och kan inte flyga min kos, glupska tänder ser jag. Stackare jag, nu är jag brunstekt och svårt bränd!
13. Ego sum abbas (Solo per Baritono) Ego sum abbas Cucaniensis et consilium meum est cum bibulis, et in secta Decii voluntas mea est, et qui mane me quesierit in taberna, post vesperam nudus egredietur, et sic denudatus veste clamabit: (Baryton och manskör) Wafna, wafna! quid fecisti sors turpassi Nostre vite gaudia abstulisti omnia!	Jag är abbot i Schlaraffenland, och mitt råd är en samling drinkare, och i Decius anhang har jag behag, och den som om morgonen frågar efter mig på krogen, han skall efter kvällningen gå naken därifrån, och sålunda berövad sina kläder skall han ropa: "Ve mig! Ve mig! Vad har du gjort, skändliga lott! Mitt livs hela glädje har du tagit ifrån mig!"
14. In taberna quando sumus (Choro) In taberna quando sumus non curamus quid sit humus, sed ad ludum properamus, cui semper insudamus. Quid agatur in taberna ubi nummus est pincerna, hoc est opus ut queratur, si quid loquar, audiatur. Quidam ludunt, quidam bibunt, quidam indiscrete vivunt. Sed in ludo qui morantur, ex his quidam denudantur quidam ibi vestiuntur, quidam saccis induuntur. Ibi nullus timet mortem sed pro Baccho mittunt sortem: Primo pro nummata vini, ex hac bibunt libertini; semel bibunt pro captivis, post hec bibunt ter pro vivis, quater pro Christianis cunctis quinquies pro fidelibus defunctis, sexies pro sororibus vanis, septies pro militibus silvanis. Octies pro fratribus perversis, nonies pro monachis dispersis, decies pro navigantibus undecies pro discordaniibus, duodecies pro penitentibus, tredecies pro iter agentibus. Tam pro papa quam pro rege bibunt omnes sine lege. Bibit hera, bibit herus, bibit miles, bibit clerus, bibit ille, bibit illa, bibit servis cum ancilla, bibit velox, bibit piger, bibit albus, bibit niger, bibit constans, bibit vagus, bibit rudis, bibit magnus. Bibit pauper et egrotus, bibit exul et ignotus, bibit puer, bibit canus, bibit presul et decanus, bibit soror, bibit frater, bibit anus, bibit mater, bibit ista, bibit ille, bibunt centum, bibunt mille. Parum sexcente nummate durant, cum immoderate bibunt omnes sine meta. Quamvis bibant mente leta, sic nos rodunt omnes gentes et sic erimus egentes. Qui nos rodunt confundantur et cum iustis non scribantur.	När vi sitter på krogen, tänker vi inte på gravens mull, utan vi skyndar till tärningsspelet, åt vilket vi hänger oss så svätten lackar. Vad som än händer på krogen, där penningen är munskänk, det bör man ägna sin forskariver, om jag skulle säga något, så hör på! Några spelar, andra dricker, andra övar värre laster. Vad dem som spelar beträffar, så spelar en del t o m av sig kläderna, en del får nya kläder där, en del klär sig i säck och aska. Där fruktar ingen döden, alla sätter sin lit till Bacchus. För det första - vinets rikedom: härur dricker frie män; en skål dricker de för de fångna, tre för de levande, fyra för all kristna, fem för de i tron bortgångna, sex för den köpta kärlekens systraskap, sju för skogsmännen, åtta för vilsna bröder, nio för munkar i förskingringen, tio för dem som är på sjön, elva för de oense, tolv för dem som dömts att göra bot, tretton för dem som drar utefter vägarna, såväl för påve som för kung dricker alla huller om buller. Hustrun dricker, mannen dricker, knekten dricker, klerken dricker, han dricker, hon dricker, drängen dricker jämte pigan, den raske dricker, den late dricker, den vite dricker, den svarte dricker, den ståndaktige dricker och den opålitlige dricker, den obildade dricker, den lärde dricker. Den fattige och sjuker dricker, den landsflyktige och obemärkte dricker, gossen dricker, gubben dricker, priorn och äldsten dricker, systern dricker, brodern dricker, gumman dricker, modern dricker, hon dricker, han dricker, hundra dricker, tusen dricker. Knappt all världens rikedomar räcker, när alla dricker omåttligt och utan gräns - om de också är glada, när de dricker, så skinnar oss alla människor, och så blir vi fattiga. Må de, som tar våra pengar, fördömas och må de inte skrivas bland de rättfärdiga!
V: COUR D'AMOURS (SÅNGER OM KÄRLEK)
15. Amor volat undique Amor volat undique, captus est libidine. Iuvenes, iuvencule coniunguntur merito. (Sopran) Siqua sine socio, caret omni gaudio; tenet noctis infima sub intimo cordis in custodia: (Pojkar) fit res amarissima.	Amor flyger överallt; han är gripen av kärleksyra. Ynglingar och flickor förenas, så som det skall vara. Men den som är utan vän, har ingen glädje i världen; hon dväljs i djupaste mörker och fåfäng vakan i hjärtats innersta vrå. Det är det bittraste av öden
16. Dies, nox et omnia Dies, nox et omnia michi sunt contraria; virginum colloquia me fay planszer, oy suvenz suspirer, plu me fay temer. O sodales, ludite, vos qui scitis dicite michi mesto parcite, grand ey dolur, attamen consulite per voster honur. Tua pulchra facies me fay planszer milies, pectus habet glacies. A remender statim vivus fierem per un baser.	Dagen, natten, allt gör mig sorgsen, flickornas samtal gör mig ledsen och att ofta sucka får mig att bäva än mer. Vänner, lek ni, och ni som har erfarenheter, berätta om dem, men skona mig i min sorg; jag lider svårt, men handla ni som er heder bjuder. När jag tänker på ditt vackra ansikte, ville jag brista i gråt tusen gånger. I mitt bröst är kyla, en kyss av dig skulle genast väcka mig till liv igen.
17. Stetit puella (Solo per Soprano) Stetit puella rufa tunica; si quis eam tetigit, tunica crepuit. Eia. Stetit puella tamquam rosula; facie splenduit, os eius fioruit. Eia.	Flickan stod i sin röda klänning. Om någon rörde vid henne frasade tyget. Eja. Flickan stod skön som en ros. Det lyste om hennes ansikte, hennes mun var som en röd blomma. Eja.
18. Circa mea pectora (Solo per Baritono e Coro) (Baryton) Circa mea pectora multa sunt suspiria de tua pulchritudine, que me ledunt misere. (Kör) Manda liet, Manda liet min geselle chumet niet. (Baryton) Tui lucent oculi sicut solis radii, sicut splendor fulguris lucem donat tenebris. (Kör) Manda liet Manda liet, min geselle chumet niet. (Baryton) Vellet deus, vallent dii quod mente proposui: ut eius virginea reserassem vincula. (Kör) Manda liet, Manda liet min geselle chumet niet.	I mitt bröst är många suckar för din skönhets skull, vilka plågar mig svårt. Fröjdesång, fröjdesång, min älskling sörjer ej. Dina ögon lyser som solens strålar, som blixtens glans, som ger ljus åt natten. Fröjdesång, fröjdesång, min älskling sörjer ej. O att guden, o att gudarna ville det som jag har föresatt mig: att få öppna hennes jungfrulighets lås. Fröjdesång, fröjdesång, min älskling sörjer ej.
19. Si puer cum puellula Si puer cum puellula moraretur in cellula, felix coniunctio. Amore suscrescente pariter e medio avulso procul tedio, fit ludus ineffabilis membris, lacertis, labii.	Om en gosse och en flicka skulle dröja i en kammare, vilken lycklig förening! Kärleken ökas, blygseln försvinner mellan de två och det blir en obeskrivlig lek med smekningar, famntag, kyssar.
20. Veni, veni, venias (Choro doppio) Veni, veni, venias, ne me mori facias, hyrca, hyrce, nazaza, trillirivos... Pulchra tibi facies oculorum acies, capillorum series, o quam clara species! Rosa rubicundior, lilio candidior omnibus formosior, semper in te glorior!	Kom, kom, kom, låt mig inte dö av längtan, hyria, hyrie, nazaza, trillirivos... Ditt vackra anlete, glansen i din blick, ditt hår, vilken skön gestalt! Rödare än rosen, vitare än liljan, skönare än alla, i dig finner jag alltid min lycka!
21. In trutina (Solo per Alto/Soprano) In trutina mentis dubia fluctuant contraria lascivus amor et pudicitia. Sed eligo quod video, collum iugo prebeo: ad iugum tamen suave transeo.	På själens tvekande våg ligger två motsatser: den yra kärleken och blygsamheten. Men när jag ser dig, vet jag, jag böjer min hals för oket, men det är ett ljuvt ok som läggs därpå.
22. Tempus es iocundum (Choro) Tempus es iocundum, o virgines, modo congaudete vos iuvenes. (Baryton) Oh, oh, oh, totus floreo, iam amore virginali totus ardeo, novus, novus amor est, quo pereo. (Kvinnor) Mea me confortat promissio, mea me deportat negatio. (Sopran och pojkar) Oh, oh, oh totus floreo iam amore virginali totus ardeo, novus, novus amor est, quo pereo (Män) Tempore brumali vir patiens, animo vernali lasciviens. (Baryton) Oh, oh, oh, totus floreo, iam amore virginali totus ardeo, novus, novus amor est, quo pereo. (Kvinnor) Mea mecum ludit virginitas, mea me detrudit simplicitas. (Sopran och pojkar) Oh, oh, oh, totus floreo, iam amore virginali totus ardeo, novus, novus amor est, quo pereo. (Kör) Veni, domicella, cum gaudio, veni, veni, pulchra, iam pereo. (Baryton, pojkar, kör) Oh, oh, oh, totus floreo, iam amore virginali totus ardeo, novus, novus amor est quo pereo.	Nu är glädjens tid, o flickor, glädjens tillsammans med oss, I ynglingar! Oh! Oh! Oh! Jag blomstrar, jag brinner helt av jungfrulig kärlek, en ny kärlek är det, varav jag förgås. Jag är glad, jag har lovat honom min kärlek, att behöva neka honom något skulle göra mig förtvivlad. Oh! Oh! Oh! Jag blomstrar, jag brinner helt av jungfrulig kärlek, en ny kärlek är det, varav jag förgås. När det är vinter och kallt är jag en tålig man, när våren får makt i mitt sinne brusar blodet hett. Oh! Oh! Oh! Jag blomstrar, jag brinner helt av jungfrulig kärlek, en ny kärlek är det, varav jag förgås. Mitt jungfruliga sinne är fyllt av förväntan, men min oerfarenhet håller mig tillbaka. Oh! Oh! Oh! Jag blomstrar, jag brinner helt av jungfrulig kärlek, en ny kärlek är det, varav jag förgås. Kom, min flicka, kom med glädje, kom, kom min ljuva, annars förgås jag! Oh! Oh! Oh! Jag blomstrar, jag brinner helt av jungfrulig kärlek, en ny kärlek är det, varav jag förgås.
23. Dulcissime (Soprano) Dulcissime, totam tibi subdo me!	Du, den ljuvaste, jag lämnar hela min varelse i dina händer!
VI: BLANZIFLOR ET HELENA (BLANZIFLOR OCH HELENA )
24. Ave formosissima Ave formosissima, gemma pretiosa, ave decus virginum, virgo gloriosa, ave mundi luminar, ave mundi rosa, Blanziflor et Helena, Venus generosa!	Hell dig, du den skönaste, dyrbara ädelsten, hell dig, jungfruskarans prydnad, högtlovade jungfru, hell dig, världens ljus, hell dig, världens ros, Blanziflor och Helena, givmilda Venus!
VII: FORTUNA IMPERATRIX MUNDI (FORTUNA, VÄRLDENS HÄRSKARINNA)
25. O Fortuna (Se 1.)